Då jag känner att jag verkligen börjat sakna att få skriva av mig, så tänkte jag nu starta en ny blogg. En blogg som skapats för min egna skull och inte av någon annan anledning!
Varje dag är en kamp för mig. En kamp mot obeskrivliga och odiagnotiserade symtom. En kamp mot smärta, trötthet, vården och min egna vilja att bli frisk.
Denna dagen startades med en promenad tillsammans med kollegorna. Var otroligt vackert men i efterhand känns det dumdristigt. Kroppen protesterar och hjärnan går på högvarv. Vad kan jag göra för att få bättre förutsättningar? Det har gått nu nästa exakt 2år sedan det hela startade och ännu vet ingen läkare vart problemen kommer ifrån.
Lever fortfarande på hoppet och önskar att en dag nå de svar som jag så länge strävat efter att få.